lu.se

Historia

Historiska institutionen | Humanistiska och teologiska fakulteterna

Sök bland frågor


Se senast besvarade frågorna
Tidigmodern tid (1500-1800) #7094 Fråga Vilka är anledningarna till att reformatorer hade större framgång under 1500-talet än medeltiden?
Hanna (16 år) - 2019-11-12 17:08:26
Svar

Svårt att säga. Många medeltida reformatorer (av kyrkan, antar jag att du menar) lyckades ju också, t.ex. i de stora reformerna inom den katolska kyrkan på 11-1200-talen. En ny faktor på 1500-talet är att statsmakten hade blivit starkare i många länder och världsliga furstar hade både intresse och möjligheter att ta över kyrkan. Det gällde också i mindre skala i många tyska furstendömen och även fria riksstäder. Utan att liera sig med den världsliga makten hade reformatorerna knappast lyckats. En annan sak var kanske att kyrkan under medeltiden samlade på sig mer och mer ägor. Folk testamenterade mark till kyrkan och mot slutet av medeltiden kunde många se att kyrkan blivit väldigt rik. Reformationen handlade i många länder just om att kyrkans ägor skulle gå tillbaka i världsliga händer. Men det var kanske inte bara sådana politiska och ekonomiska faktorer som var viktiga, uppenbarligen var väldigt många människor också religiöst engagerade och trodde att de skapade en bättre värld - varför denna vilja var så stark just på 1500-talet är det svårt att säga.


2019-11-18 09:53:27 - HG
1900-tal #7096 Fråga Vad är det som gör Hitler och Stalin till så framgångsrika överbefälhavare?
aria (15 år) - 2019-11-16 23:23:30
Svar

Framgångsrika? Rent militärt hade Hitler ingen större kompetens och hans ingripanden i den militära planeringen anses inte särskilt lyckade, och jag vet heller inte att Stalin skulle ha spelat någon roll som direkt befälsförande.


2019-11-18 09:47:10 - HG
Forntid och antik #7095 Fråga Hejsan, jag har länge funderat över själva grunden till att utbildning kostar, varifrån hela poängen med att ta betalt för utbildning och varför utbildning inte är universellt kostnadsfri? Min uppfattning är att utbildning inte bara är någonting en människa har rätt till, men också något som är instinktivt. Att vi människor delar med oss om kunskap till varandra är ju trots allt något vi alla gör, hela tiden.

Jag hittar inte något svar på min fråga någonstans, varken på engelska eller svenska. De flesta svaren som jag hittade gav mig bara svar som handlade om specifika skolors regler och villkor, eller om lokala regler och villkor för att ta betalt för sin utbildning. De flesta handlade också nästan alltid om utbildning i skolor, högskolor eller gymnasial utbildning runt om i världen, men jag vill gärna också veta varför i princip all utbildning kostar. Utbildning såsom att utbildas förberedande och/eller underhållande syften inom arbete, privat utbildning, eller utbildning inom andra syften än rent grundläggande ting.

Utbildning och kunskap hade hjälpt oss alla på så många olika sätt att det känns hemskt fel att det ska kosta att dela med oss med vår utbildning, och att så många ser åt andra hållet när det är så uppenbart vad svaret är är så vidrigt. Är inte detta något alla världsledare och politiker borde talat om? De är högt utbildade, och tjänar massor med pengar och sedan ser de på sin fattiga del av befolkningen och undrar varför inte alla kan vara lika rika - när de har svaret rakt framför sig. Utbildning är likamed ett rikare liv. Politikerna själva är ett vandrande bevis på detta.

Jag vet inte riktigt om det enbart är historiker jag bör vända mig för att få ett genomförligt svar, så om det finns delar av frågan som någon annan kanske vet lite mer om så får detta gärna nämnas också.
Axel W (24 år) - 2019-11-14 02:39:38
Svar

Jag tror inte detta primärt är en fråga för just historiker, även om man naturligtvis kan se på hur utbildning har finansierats under olika tider. För man har alltid varit tvungen att finansiera den. Om jag ser på mig själv som universitetslärare vill jag ju gärna ha såväl mat som kläder som pengar till hyran trots att jag håller på med utbildning. Vi vill gärna ha ett hus att vara i med studenterna, inte stå ute under bar himmel, och huset ska helst också värmas upp och vara försett med elektricitet och elektronisk utrustning. Kort sagt, frågan är inte om utbildning bör kosta eller inte, utan hur kostnaden ska bäras.


2019-11-18 09:44:08 - HG
Forntid och antik #7093 Fråga Hej!

Jag och mina kollegor har en fråga som vi hoppas att ni kan hjälpa oss med. Ni får ursäkta om våra begrepp och teorier är lite skeva, men jag hoppas att ni förstår ändå.

Vår tideräkning utgår ifrån Jesu födelse. År 45 f.Kr. reformerade den romerske kejsaren kalendern och skapade den julianska kalendern. Men de kunde ju inte gärna veta att år 1 skulle komma 45 år senare… Så – vilket år föddes Jesus enligt romarna?

Tacksam för svar.

Carolin (39 år) - 2019-11-06 12:53:31
Svar

De gamla romarna hade nog ingen åsikt om när Jesus föddes. Även om den julianska kalendern infördes år 46 f.Kr. (enligt vår tideräkning) räknade den inte åren på vårt sätt. Romarna räknade antingen "från stadens grundande", ett rent mytiskt årtal (omräknat till vår tidräkning 753 f.Kr.), eller efter vilken konsul som satt i det fyraåriga ämbetet. Det nya med den julianska kalendern var att man bara räknade året efter solen och inte försökte få det att passa med månen; man fastställde året till 365 dagar med skottår vart fjärde år. Att räkna tid från Jesus födelse började man med först på 500-talet e.Kr., och den seden slog endast långsamt igenom. Eftersom något år inte anges i någon källa om Jesus födelse finns det olika åsikter om när den har inträffat, gissningarna spretar mellan 6 f.Kr. och 4 e.Kr.


2019-11-08 12:02:36 - HG
Forntid och antik #7092 Fråga Snorre Sturlasson skrev och verkade på 1200-talet. Med sin "Edda" ville han tydligen bevara en gammal tradition av diktning sedan innan kristningen. Han kan också vara författaren till Egla, där den genomhedniske och ganska så vrångsinnade Egil skildras på ett sätt som om författaren verkligen tyckte bra om honom.

Det är givetvis kul att läsa de här skildringarna för att dom handlar om skandinavisk forntid, men det får mig också att fundera över 1200-talet och tidig medeltid. Snorre själv dog väl innebränd under nån släktfejd på Isand, vilket verkar mest som "Business as usual" från järnåldern och framåt.

Kan man säga att inte så mycket ändrats i hur folk levde bara för att de började bygga kyrkor? Eller är det kanske 1200-talets ideal som skildras i sagorna och projiceras bakåt på en forntid som egentligen var annorlunda? (Typ alla männen satt hemma o virkade när de inte jobbade med jordbruket.)

Var det bara en bildad krets med specialintressen som kom ihåg de gamla sagorna från hednatiden eller var det fortfarande allmängods? (Många avskrifter av de gamla sagorna är ju från betydligt senare datum än 1200-talet.)

Hur länge fanns det skalder (framförallt folk, helst kungar, som ville lyssna på dom) kvar i den "fornordiska" tradition som Snorre vill bevara? Och hur länge kunde det språket (nu Isländska) förstås i Skandinavien?

När övergick men till att kalla vikingar pirater? Kan man säga att baltiska pirater egentligen var baltiska vikingar med liknande skepp, vapen och synsätt som "våra vikingar" hade?

När Valdemar Atterdag invaderade Gotland bestod hans flotta dels av koggar och dels av snäckor. Var dessa snäckor samma typ av snäckor som användes under järnåldern/vikingatiden? Hur länge användes den typen av skepp för krigsändamål?

Oroa er inte, jag tänker inte fråga er om nordafrikanska korsair-raider mot engelska och isländska byar och städer ska ses som sentida vikingatåg, det tänker jag verkligen inte göra.

Mvh,
//Tomas

Tomas (61 år) - 2019-11-03 13:42:51
Svar

Tack för ett stort batteri frågor! Ska försöka ta dem en och en.

Snorri Sturlason (för att använda den isländska namnformen) dog inte innebränd utan höggs ner, och det var inte riktigt som förr, utan han dödades på föranstaltning av den norske kungen. Det var snarare något nytt, en del av kungamaktens etablering på Island.

Man kan definitivt säga att islänningasagorna (för det är väl dem av sagamaterialet du syftar på) mest speglar attityder under den tid de nedtecknades, dvs i huvudsak 12- och 1300-talet. Sagorna har framför allt hört hemma i en aristokratisk miljö på Island, inte minst som det behövdes stora resurser för att framställa allt pergament som gick åt för att nedteckna dem. Antagligen har de också varit kända av bredare folklager eller i alla fall blivit det under århundradenas gång, men i vilken utsträckning är osäkert.

Isländskan och de skandinaviska språken gick framför allt isär under 13- och 1400-talen, när svenskan, danskan och norskan kom under starkt inflytande från plattyskan. Snorri har antagligen kunnat göra sig förstådd när han reste i Sverige under tidigt 1200-tal. Därefter försvinner de isländska hirdskalderna och nya moden från kontinenten kommer i litteraturen (vilka också avspeglar sig i en del islänningasagorna och de senmedeltida fornaldarsagorna).

Visst kan de baltiska attackerna mot Skandinavien kallas ett slags vikingatåg. Vikingar har ursprungligen betecknad dem som gav sig ut på plundringståg, alltså pirater, men blev från 1800-talet en allmän beteckning på nordbor under denna tid. Att benämna dem pirater är väl en ganska modern vana, när man vill komma bort från den heroiserande, nationalromantiska vikingavurmen. De gamla skeppen gick väl under i och med att ledungsorganisationen inte längre var effektiv. Den hade spelat ut sin roll på 1300-talet.

De nordafrikanska piraträderna mot Brittiska öarna och Island får du gärna återkomma om!


2019-11-06 12:31:26 - HG
Forntid och antik #7091 Fråga Vid ett besök i Pompeji i maj 2018 pratade jag en hel del med vår privata guide, som även var guide på Capri.
Jag berättade för honom att vi även hade för avsikt att besöka Capri under vår vistelse i Italien. När Capri hade kommit på tal började vi prata om kejsar Tiberius, som regerade Rom från ön mellan år 27 e.kr. till sin död 37 e.kr. Guiden berättade att kommunikationen mellan Tiberius tillsammans med sina förtrogna och fastlandet och vidare till Rom bl.a. skedde m.h.a. speglar på vagnar, som drogs av hästar. Jag undrar hur väl det stämmer? Hur gick i så fall kommunikationen till om man tittar närmare på det?
Det var min fråga.

Med vänlig hälsning
Magnus Brycker



Magnus (67 år) - 2019-11-02 12:15:29
Svar

En apparat för att signalera med solreflexer kallas heliograf. Det finns antydningar i antika källor om att något sådant kan ha använts, men det förefaller ha rört sig om tillfälliga signaler, t.ex. med hjälp av blanka sköldar, och inte något utvecklat system. Uppgiften om Tiberius på Capri är antagligen en myt, som bygger på en felaktig översättning från Suetonius, som egentligen bara talar om "signaler"; det kan röra sig om eldar. Den första säkra beskrivningen av något som kan kallas en heliograf anses stamma från England på 1200-talet. Vid mitten av 1800-talet utvecklades apparater för militärt bruk, och de har använts i varje fall in i sent 1900-tal.


2019-11-06 10:34:19 - HG
Forntid och antik #7089 Fråga Hej, har prov i historia om epoker. En fråga vår lärare ville att vi skulle klura på var ”varför har Europa den epokindelningen som den har och varför Sverige har en egen?”. Har sökt och försökt hitta svar men hittar inte något tillfredsställande.
Walid (18 år) - 2019-10-23 12:11:08
Svar

Det är inte riktigt meningen att vi ska besvara provfrågor åt elever, det ska de nog helst göra själva... Men en fundering är att vi ju alltid behöver dela in det förflutna, det är helt enkelt för stort för ett greppa som en enda helhet. Och vad använder vi då för kriterier för att tala om något som en epok? Fundera över vad som ligger i epokbeteckningar som "renässansen", "stormaktstiden" eller "industrialiseringen"!


2019-10-30 11:06:36 - HG
Forntid och antik #7090 Fråga I går såg jag på en film om Henrik/Henry VIII och lyssnade på radio där Henry Kissinger nämndes. Ingen har väl i Sverige kallat Kissinger för Henrik Kissinger, men i textraden på TV:n översatte man Henry VIII, till Henrik VIII. Prins Harry, Duke of Sussex, heter egentligen Henry, men hans föräldrar bestämde att han skulle kallas Harry, vilket han ju kallas även i Sverige. Men han har väl aldrig hetat Henrik i Sverige? Hans far prins Charles har väl aldrig i Sverige kallats för Karl? Kommer han däremot att "byta" namn i Sverige till Karl III av England om/när han blir kung? Jag förstår att länder har olika namn på olika språk, men varför ändrades/ändras personnamn? Gör man det även idag? Är det något som bara gällde/gäller kungligheter? Hänger det bara kvar från en tid när vi översatte alla personnamn? Finns det en tidpunkt då vi inte längre översatte engelska monarkers namn till svenska och finns det då en brytpunkt då engelska monarker vi pratar om före en viss tidpunkt heter Karl och Henrik, men efter en viss tidpunkt fick behålla sina namn Charles och Henry?
Pia Wieck (53 år) - 2019-10-28 08:54:47
Svar

Jag har ofta själv undrat över det. Det har ju uppenbarligen skett en förskjutning i praxis under 1900-talet, så att vi numera inte tycker det är rimligt att översätta namn. Jag tror det gäller fler språk än svenska. Vissa språk, som de baltiska, översätter dock fortfarande namn så de ska passa i böjningsmönstret, och vid transkribering, t.ex. till kinesiska, blir namnen också, i vårt tycke, ganska förvanskade. Jag gissar att ändringen har att göra med den ökade vikt individen har fått de senaste århundradena. Vi upplever idag namn som mycket mer personliga och vill inte göra våld på dem.

Svensk praxis är dock fortfarande att översätta äldre kunganamn. Sålunda brukar man skriva Elisabet I, om 1500-talsregenten, men Elizabeth II om Storbritanniens nuvarande monark, Filip II om den spanska 1600-talskungen men Felipe IV om den nu regerande kungen; därför också Charles och William i stället för Karl och Wilhelm om de nu levande prinsarna. Det är osäkert och flytande när man brukar byta, kanske kan man som tumregel säga att efter 1900 ska de inte översättas. Jag tycker det är otillfredsställande och vill helst hålla mig till de inhemska namnen, men varje gång jag skriver "Christian IV" om den danska kungen i ett manus ändrar redigeraren det till "Kristian IV". Samma sak gäller geografiska namn; det irriterar mig alltid att behöva skriva Brunswick och Saxony när jag skriver på engelska i stället för Braunschweig och Sachsen.

När det gäller svenska kungar finns det en etablerad praxis att så fort de dött normaliserar man stavningen. Oskar I och Oskar II ska det heta, inte Oscar med c. Därför ska man också skriva Gustav V och inte Gustaf V om förrförre kungen. Men den här praxisen är på glid, precis som så mycket annat i svenskan, och man möter numera, även i texter av historiker, ibland både Oscar och Gustaf. Ska man följa regeln kommer vår nuvarande kung att bli Karl XVI Gustav så fort han gått hädan, men jag tvivlar på att man kommer att följa det. Den som lever får se!


2019-10-30 11:04:19 - HG
Allmänt #7088 Fråga Jag funderar på hur länge människor till vardags tänkt på norr som uppåt och söder som nedåt, så som man kan säga till exempel "nere i Europa" eller "uppe i Norrland"? Det bör väl komma sig av att kartor är ritade på det viset, men det har de inte alltid varit, och dessutom föreställer jag mig att gemene mans bekantskap med kartor är av ganska sent datum. Kanske är frågan bättre ställd till en språkvetare? Men en historiker kanske ändå har ett hum om hur länge kartor varit något som var och en kommit i kontakt med tillräckligt för att forma deras bild av hur världen ser ut?
Edvin (29 år) - 2019-10-17 17:24:34
Svar

Det var först under senare hälften av 1500-talet som det blev standard på europeiska kartor att ha norr uppåt. Kartor var i början exklusiva och få kom i kontakt med dem. Kartor började tryckas i större omfång under 1700-talet och min gissning är att det är i samband med folkundervisningens expansion under 1800-talet som de flesta européer kom i kontakt med kartor. I Sverige har förmodligen den obligatoriska folkskolans införande 1842 varit viktig. Det fanns visserligen en hel del skolor redan tidigare men jag tror det var först efter 1842 som läroböcker för enklare människors barn började framställas i stor skala, så också planscher och kartor för skolbruk. Det bör ha påverkat uppfattningen om världen.

Men det är förstås inte svar på frågan om när man mer allmänt började säga "upp" om norr. I princip kan man ju ha gjort det långt tidigare, antingen genom en språklig påverkan från dem som hade tillgång till kartor, eller av något annat skäl. Kanske är det inte kartan som lett till språkbruket; det lär vara så i många mellanamerikanska språk att "norr" och "upp" är samma ord, utan att dessa folk hade nord-syd-orienterade kartor. Du har nog rätt i att det bör vara någon som kan språkhistoria som kan ge ett mer exakt svar.


2019-10-22 13:35:31 - HG
Forntid och antik #7087 Fråga Hur kommer det sig att den Hadrianska muren byggdes?
Romarna dominerade hela den kända världen, besegrade alla militärt.
Men inte pikterna I norra Skottland. Varför?
Bengt-Ove (60 år) - 2019-10-06 04:19:49
Svar

Det förefaller finnas olika åsikter om detta. Å ena sidan har påpekats att det inte fanns så mycket att komma efter i Skottland, det var glesbefolkat och inte särskilt bördigt och hade inga viktiga naturtillgångar; romarna erövrade inte för nöjes skull. Å andra sidan har det framhållits att det där faktiskt fanns naturtillgångar som hade varit intressanta, som bly, silver och guld, och att det i romersk ideologi låg en strävan att lägga så mycket som möjligt under sig. I så fall skulle anledningen snarare vara att de skotska högländerna lämpade sig dåligt för den sorts krigföring romarna var bra på men utmärkt för gerillakrig med små styrkor; det skulle alltså ha varit militärt för kostsamt. Muren byggdes i varje fall för att skydda det romerska Britannien från plundringsräder från pikterna.

Det kan för övrigt anmärkas att romerna långt ifrån lade under sig hela den kända världen och led ett antal spektakulära nederlag som stoppade deras expansion, t.ex. mot Partherriket vid Carrhae 53 f.Kr. och mot germanerna i Teutoburgerskogen 9 e.Kr.


2019-10-08 11:52:05 - HG