400 år av barnomsorg: En ny bok skildrar Stiftelsen Allmänna Barnhusets historia

Av Sofia Hermansson - Publicerad den 7 maj 2025

Omslag: Cristina Jäderberg (källa: Stockholmia förlag)

I nyutgivna (april) "För barnens bästa eller samhällets nytta – Stiftelsen Allmänna Barnhusets historia" ges en fascinerande inblick i en verksamhet som har varit en central aktör för utsatta barn i Sverige i över 400 år. Från att ha tagit bort tiggande barn från Stockholms gator på 1600-talet till dagens moderna verksamhet skildrar boken hur Stiftelsen Allmänna Barnhuset har utvecklats i takt med samhällets förändringar. Tillsammans med Johanna Sköld vid Tema Barn, Linköpings universitet, har Malin Arvidsson, historiker verksam vid Lunds universitet, fungerat som redaktör för denna antologi. Genom bidrag från flera framstående forskare erbjuder boken en unik historisk resa och en djupgående förståelse för barnhusets roll i Sveriges sociala utveckling.

Hej Malin Arvidsson, historiker vid Lunds universitet/Historiska institutionen! Vad inspirerade er att skriva denna antologi om Stiftelsen Allmänna Barnhuset och dess historia?

- Både Johanna Sköld och jag har länge forskat om upprättelseprocesser för barn som varit placerade i fosterhem och på barnhem. Sedan grundandet på 1630-talet har barnhuset i Stockholm haft en central roll när det gäller den sociala barnavårdens utveckling, men det har tidigare inte funnits något samlat verk om stiftelsens historia. Den här antologin har kommit till genom ett samarbete mellan Tema Barn på Linköpings universitet och Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

Vilka internationella jämförelser görs i boken, och vad kan vi lära oss av hur liknande institutioner fungerade i Europa?

- Barndomshistorikerna Bengt Sandin och Joel Löw har studerat Allmänna Barnhuset i ett jämförande perspektiv i sitt kapitel till boken, och visar hur man hämtade inspiration från barn- och tukthus i norra Europa i samband med grundandet. Ett tukthus som snart började ta emot barn hade t ex inrättats i Köpenhamn 1605. En skillnad gentemot en del andra barnhus på kontinenten är det i Stockholm tog emot både pojkar och flickor på samma institution.

Hur har synen på barn och deras behov förändrats över de år som SAB har varit verksamma?

- Till en början hette inrättningen Stora Barnhuset och var avsedd för barn över sex år som skulle sättas i arbete istället för att tigga på gatorna. Barnen och deras arbetskraft sågs som en viktig resurs i stormaktstidens Sverige. År 1785 lades verksamheten om, man inriktade sig då i högre grad på att ta emot spädbarn för utplacering i fosterhem och i samband med detta ändrades namnet till Allmänna Barnhuset. Då blev det också större fokus på att förmedla kunskap om spädbarnsvård till fosterhemmen, och att inspektera dessa.

Kan du beskriva några av de mer betydande förändringarna i barnhusets roll och funktion genom historien?

- Ett stort förändringsarbete inleddes på 1910- och 1920-talen, då förutsättningarna för barnhusets verksamhet förändrades radikalt. I och med 1917 års lag om barn utom äktenskap fick mödrar inte längre föda barn anonymt. Parallellt med detta utökades kommunernas ansvar för den sociala barnavården. Allmänna barnhuset slutade att ta emot barn i stor skala och drev bara några upptagningshem. I och med ett nytt reglemente 1958 blev stiftelsen istället ett Institut för social barnavård, men fokus på att stötta utvecklingsarbete, forskning och utbildning av professionella inom det området. Den rollen har stiftelsen fortfarande, nu med FN:s konvention om barnets rättigheter som ledstjärna. Men på 1970-talet var det faktiskt nära att hela verksamheten lades ned. Den socialdemokratiska regeringen lade fram en proposition om nedläggning 1976, men eftersom blocken var lika stora i riksdagen avgjordes det hela genom lottdragning.

-Hur/på vilket sätt har barnhuset bidragit till utvecklingen av svensk pediatrik och barnvård?

I sitt bidrag till antologin har Karin Zetterqvist Nelson visat hur det växte fram en pediatrisk klinik vid Allmänna Barnhuset, som var kopplad till Karolinska Institutet. Länge var dödligheten mycket hög på barnhuset, och för att få bukt med detta upprättades obduktionsprotokoll och det fördes statistik över dödligheten. Förhållandena förbättrades i och med flytten till nya lokaler 1885, där det också öppnades en poliklinik för barn som inte var intagna på barnhuset. År 1932 övergick detta i Stockholms stads regi och blev Norrtulls sjukhus.

Finns det någon personlig berättelse från barnhusbarnen som har haft stor inverkan på dig under arbetets gång?

- Det finns många berättelser som har berört mig under arbetets gång. Jag tänker till exempel på alla skildringar av händelser som visar på barns aktörskap, t ex att barnen på barnhuset flera gånger framförde klagomål om mathållningen. Att rymma var en annan form av protest. Men det finns också många vittnesmål om barns utsatthet. I en självbiografisk skrift berättar ett före detta barnhusbarn om vilken ovisshet det innebar att man helt plötsligt kunde placeras ut till en hantverkare i staden – eller att en kompis på barnhuset försvann iväg till en fosterfamilj.

Mer om boken