Sök bland frågor
|
Fråga Om vi hade haft kvinnlig tronföljd från Gustav Vasas tid och det äldsta barnet (eller syskon i avsaknad av egna barn) hela tiden ärvt "kronan", vem hade då idag varit kung eller drottning? Anna (55 år) - 2024-04-09 14:30:32 Svar Frågan är komplicerad, eftersom reglerna ideligen upphävdes. Vi hade faktiskt kvinnlig tronföljd vid ett par tillfällen (det var därför Kristina och Ulrika Eleonora lyckades bli regerande drottningar), men lagen ändrades gång på gång, allt efter regenters och rådsherrars behov och intressen. Vi har aldrig varit lika konsekventa när det gäller tronföljd i Sverige som i många andra länder. Dessutom har dynastierna störtats genom kupper, eller valts bort i samband med freder och avtal (som när den hessiska dynastin miste tronen till Holstein-Gottorp på grund av det misslyckade kriget mot Ryssland på 1740-talet, eller som när holstein-gottorparna störtades 1809). Därför går det inte att ge ett bra svar - det är alldeles för många variabler. 2024-12-02 08:50:45 - Dick Harrison |
|
Fråga Det tycks som om det finns oerhörda mängder folk i tidigare historia, bara i Bibeln nämns ett antal. Men det nämns i äldre tider t ex kelter, pikter, heruler, angler, saxare, bretoner, etc etc. Thomas (80 år) - 2024-04-04 15:17:15 Svar Det varierade oerhört. När en grupp människor benämndes folk eller stam (till exempel med det latinska ordet gens) avsågs endast det faktum att de på ett eller annat vis (politiskt, religiöst, kulturellt etc.) gjorde en poäng av sin särart i förhållande till övriga folk. Gruppen kunde bestå av allt från några tusen individer till miljoner människor. Det var bara olikheten som noterades i termen, inte den demografiska storleken. Av detta följer att ett litet folk mycket väl kunde lämna sin identitet bakom sig och bli en del av en större helhet: så skedde t.ex. under senantiken och folkvandringstiden i Rhenlandet och dagens Belgien, där många äldre folk (chamaver, ampsivarier, ripuarier, salier etc.) kom att hänvisas till med den gemensamma termen franker. 2024-12-02 08:54:20 - Dick Harrison |
|
Fråga I en bok om seder i Norden före kristen tid tycks det ha offrats/blotats med mänskliga offer ganska mycket. Bl a en uppgift om 72 hängda kroppar nämns. Thomas (80 år) - 2024-04-04 15:12:22 Svar Det enkla svaret är att vi inte vet. Våra källor är relativt dåliga: antingen rör det sig om sentida skildringar, som författades några sekler efter det att händelserna skall ha utspelats (t.ex. Snorre Sturlassons skrifter), eller skildringar som skrevs i utlandet (i regel i Tyskland, som i fallet med Thietmar av Merseburg och Adam av Bremen). Vi har inga egentliga ögonvittnesskildringar, varför det är omöjligt att avgöra hur många som verkligen blotades och huruvida de gjorde motstånd. Dock har vi ett undantag: Ibn Fadlans skildring av ett kvinnligt människooffer vid Volga på 920-talet, genomfört av rusiska (mellansvenska) handelsmän. Hon offrades rituellt efter en veckas förberedelser genom att en prästinna ("dödsängeln") stötte en kniv i henne, detta sedan hon utsatts för ett antal rituella våldtäkter. Slutligen brändes hennes lik tillsammans med liket efter hennes hövding (hon offrades till hans ära) och den båt där hon, hövdingen och gravgåvorna befann sig. Av Ibn Fadlans skildring framgår att hon inte gjorde motstånd. Det hade för övrigt varit lönlöst, eftersom hon var bunden och fasthållen under avrättningen. 2024-12-02 09:00:00 - Dick Harrison |
|
Fråga Är svenska ett germanskt språk, vad innebär detta rent språkhistoriskt och vilka andra språk är vi besläktade med??? Ulrika (68 år) - 2024-02-29 13:37:53 Svar Ja, svenska är ett germanskt språk. Det ingår i den nordgermanska gruppen, med nära släktband till i första hand danska, i andra hand norska, i tredje hand färöiska och isländska. Idag tycker vi att norska påminner mer om svenska än danska, men historiskt sett var det tvärtom. Danskan har nämligen utvecklats relativt hastigt i egen riktning från och med 1500-talet och 1600-talet. Svenskan är också närbesläktat med de så kallade västgermanska språken, till exempel engelska, tyska, nederländska och frisiska. 2024-12-02 09:10:35 - Dick Harrison |
|
Fråga Loke eller Loki? Oden eller Odin? Vilka är de korrekta, ursprungliga stavningarna av namnen? Anneli (41 år) - 2023-12-26 18:45:49 Svar Loke är modern svensk stavning av fornnordiskans Loki, liksom Oden går tillbaka på fornnordiskans Óðinn. Men det är omöjligt att säga hur namnen stavades och lät från början, eftersom de fornnordiska termerna bara kan spåras till första skriftliga omnämnande - och vi kan lugnt utgå från att asagudarna ifråga var kända långt innan man började skriva om dem. När det gäller Oden har vi dessutom namnformer på andra germanska språk, till exempel Woden på fornengelska (anglosaxiska), Uuoden på fornsaxiska (som talades i Nordtyskland) och Wuotan på fornhögtyska (som talades i mellersta och södra Tyskland). På langobardiska fanns formen Godan, omvittnad i Paulus Diaconus 700-talskrönika. Språk- och religionsforskare har antagit, men kan inte bevisa, att namnet ytterst går tillbaka på formen Wōðanaz. 2024-01-12 05:24:10 - DH |
|
Fråga Jag har länge länge trott att Malmö varit en del av Hanseatiska förbundet. Jag har emellertid nu fått anledning att ifrågasätta detta. Att Malmö tidvis haft stor regional handelspolitik betydelse som centrum för sillhandeln, hyst en enklav av tyska köpmän och till och med ett Hanseatiskt handelskontor, tycks vara historiskt korrekt. Men var Malmö någonsin en Hansestad? Rasmus (61 år) - 2023-12-12 18:57:52 Svar Nej, Malmö var aldrig en hansestad. Det vill säga Malmö var aldrig medlem av Hansan; det var inga städer i det dåtida Danmark överhuvudtaget, eftersom Danmark ideligen framträdde som en av handelsförbundets ärkefiender. Hansan hade varken kontor eller större koloni i staden (närmaste större hanseatiska kolonier var de så kallade fiten i Falsterbo). Däremot kontrollerades Malmö av Hansan mellan åren 1370 och 1385, som en följd av den för Valdemar Atterdag nesliga freden i Stralsund. Även Skanör, Falsterbo och Helsingborg var under dessa femton år hanseatiska besittningar. 2024-01-11 18:01:21 - DH |
|
Fråga Skulle man kunna säga att historiskt sätt har sverige haft större inflytande på finland, än finland på sverige? Daniel (22 år) - 2023-12-05 12:06:48 Svar Det kan knappast råda något tvivel om att Sverige - det svenska statsskicket, det juridiska systemet, språket, religionen, administrativ praxis, m.m. - har utövat mycket större inflytande över Finland än Finland har utövat över Sverige. Därmed inte sagt att Finland inte har påverkat Sverige, men påverkan ligger på en mer folklig och allmänkulturell nivå. 2024-01-24 09:10:10 - DH |
|
Fråga varför kunde Oscar den andre inte skapa en ny norsk regering? Oliver (18 år) - 2023-11-11 13:04:54 Svar Det formellt korrekta svaret är att han inte hittade tillräckligt många norska politiker som kunde ställa upp på det kungliga programmet, som bland annat innebar att norrmännen måste acceptera att de inte fick ha egna konsulat i utlandet. Detta var ett stort tvisteämne vid förra sekelskiftet. Betydligt intressantare är frågan varför han hade lyckats hitta politiker tidigare, men inte 1905. Dessförinnan hade norska högern gjort kungen till viljes, men 1905 var det slut på välviljan. Den troligaste förklaringen är av utrikespolitisk natur. Även nationalistiska norrmän som ville kapa banden till Sverige hade insett att det fanns ett försvarspolitiskt argument för unionens fortbestånd, nämligen hotet från Ryssland. Tsaren hade inlett en förryskningspolitik mot Finland och förde en imperialistisk politik mot flera grannländer, något som injagade fruktan i både svenskarna och norrmännen. Men 1904-1905 försvagades den ryska krigsmakten avsevärt genom kriget mot Japan, som japanerna vann. I svallvågorna av motgångarna utbröt en första rysk revolution, och tsarens makt reducerades till förmån för riksdagen (duman). I och med det minskade rädslan för Ryssland i Skandinavien, och behovet av sammanhållning mot det yttre hotet blev inte lika akut. Alltså lämnade den norska högern kungens sak och gjorde vad de kunde för att främja den norska nationalismens intressen. Om vi leker med tanken att Oscar II och Gustaf V hade kunnat förhala beslutet till 1914 är det högst sannolikt att unionen fortlevt betydligt längre. När det återigen hettade till, och när första världskriget bröt ut, prioriterade man ånyo försvarsfrågorna, och sammanhållning blev viktigt. 2024-01-12 05:31:52 - DH |
|
Fråga Hitler kom till makten 1933. Sex år senare startade han andra världskriget. Han hade en mycket stor armé, stridsvagnar stridsflygplan, ubåtar, krigsfartyg mm. Birgitta (82 år) - 2023-11-07 21:07:16 Svar Det enkla svaret är att den tyska staten lånade stora summor pengar. Det hade aldrig fungerat om inte storfinansen och bankerna ställt upp på Tredje rikets program, detta i tron att de själva skulle tjäna på utläggen i det långa loppet. Alltså pumpades lånepengar in i en storskalig upprustning, vilket fick den positiva bieffekten att den tyska arbetslösheten minskade drastiskt. Sett ur Adolf Hitlers synvinkel var alla andra arbetskrävande projekt underordnade produktionen av vapen, stridsvagnar och stridsflygplan. Förvisso hade Tyskland i Versaillesfreden förbjudits att stärka sina väpnade styrkor, men Hitler antog att omvärlden skulle ignorera storsatsningar på militärindustriell produktion. Även grannarna var ju lamslagna av depressionen, och ingen ville ha krig. Han hade rätt. Det kostade mycket, både i pengar och arbetsinsatser, att återställa den tyska krigsmakten och göra den redo för ännu ett världskrig, men sett ur arbetsmarknadspolitisk synvinkel var det mycket effektivt. Rustningsindustrierna alstrade jobb åt arbetarna och inkomster åt storkapitalet. Mellan 1933 och 1939 motsvarade de militära utgifterna 23 procent av Tysklands BNP – en gigantisk investering i det storkrig Hitler levde för, och som också blev verklighet. 2024-01-24 09:18:31 - DH |
|
Fråga Varför stavas namnen på alla kungar som heter Carl med C medan de lever, men med K när de är döda. Ulrica (83 år) - 2023-10-18 20:23:25 Svar Vi har i Sverige en namnprincip som innebär att vi normaliserar och standardiserar namn på kungligheter som är döda, eller som ligger några generationer bakom oss. Det vill säga, vi respekterar deras, deras fäders och farfäders namn, men vi underlättar för historiker, läsare och allmänhet genom att ha gemensamma namnformer för deras föregångare. Det innebär att vi skriver Elisabet I om den engelska 1500-talsdrottningen med detta namn, men Elizabeth II om nuvarande kungs avlidna mor. Om ett sekel lär även hon stavas Elisabet. För svenskt vidkommande gäller att vi låter 1900-talskungarna behålla sina namnformer (Gustaf med f och Carl med c), men normaliserar föregångarna (Gustav med v och Karl med k). Till saken hör att tidigare seklers härskare stavade sina namn på flera olika sätt och gärna föredrog latinska varianter (till exempel Carolus istället för Karl), vilket gör det mycket svårt - ofta omöjligt - att vara konsekvent när man skriver om dem. 2024-01-12 05:36:41 - DH |